Smartson

Tv-apparaten kan fungera på många olika sätt. Med lcd- eller plasmateknik kan tv:n göras betydligt tunnare och lättare än tidigare och blir därmed lättare att placera. Bakprojektion är en annan teknik som ger stor bildyta till lågt pris, men apparaterna är stora och klumpiga. Formatet bygger likt en vanlig projektor på att bilden projiceras med hjälp av lcd- eller dlp-teknik. 

Gemensamt för dagens lcd- och plasmaskärmar är att de likt en tavla pryder sin plats på väggen samt att båda teknikerna möjliggör en bra och skarp bild. Nu är det realistiskt att låta tv:n vara en del av möbleringen i vardagsrummet istället för den styrande mittpunkten.

För något år sedan var frågan om tv:n verkligen behövde vara "hd ready". Nu är detta ett baskrav och frågan idag är snarare om man behöver en "full hd"-tv. Svaret är lika tråkigt som det är enkelt. Det beror på vilka användningsområden man har. Det gäller att fundera på om huvudsyftet med nyinköpet är tv-spel, datoranslutningar, tv-sändningar eller dvd eller kanske hög upplösta tv- och filmvisningar. På mindre skärmar kan det vara stört omöjligt att avgöra om en film visas med 720 horisontella linjer eller 1080 linjer. En bra bildbehandling på en lägre upplöst tv ger också ge en trivsammare bild än en dålig bildbehandling på en högupplöst tv.

Har man väl bestämt sig för en platt tv blir nästa beslut att välja vilken teknik och vilken upplösning man skall satsa på. Plasma och lcd är vanligast idag och är de tekniker vi kommer att titta närmare på. För några år sedan var det mycket snack om oled-skärmar och sed-tv, utvecklingen går vidare.

Lcd-tekniken har använts länge för såväl dataskärmar som projektorer men också för mindre displayer i klockor, på telefonen eller mikrovågsugnen. För att matcha tv-tittarens krav krävs dock större bild än så och problemet har länge varit att göra tillräckligt stora lcd-paneler med hög kvalitet till ett överkomligt pris.

En lcd-tv består ganska förenklat av en bakgrundsbelysning, ett lager med mycket små transistorer samt ett lager med flytande kristaller. När man matar skärmen med ström är transistorernas uppgift att styra denna ström till kristallerna som då vrids och på så sätt släpper igenom ljuset från den bakomliggande lampan. Beroende på hur mycket kristallerna vrids regleras ljusstyrkan. Det vita ljuset innehåller våglängder för allt ljus. Genom att filtrera bort valda våglängder återger man olika färger.

Lcd-teknikens uppbyggnad ger dock en del möjliga felkällor som man kan tänka på vid köp. Ljus från bakgrundslampan är svårt att helt stänga ute helt vilket ger en urblekt svärta. Då bilden baseras på hur kristallerna är vridna krävs också att betraktaren tittar på skärmen från rätt vinkel. Såväl graden av svärta som betraktningsvinkel varierar mellan tillverkare och modeller. När man pratar om responstiden för en lcd-skärm menar man tiden det tar för en pixel att växla läge och färg. Går detta långsamt skapas eftersläpningar i bilden. De flesta skärmtillverkare idag har dock minimerat detta problem.

Livslängden för en lcd-skärm sätts till viss del av hur länge lampan orkar ge en jämn och god bakgrundsbelysning. På vissa modeller går denna lampa att bytas ut. I allmänhet är detta inte nödvändigt då medellivslängden för en ny lcd-tv är längre än för en ny bildrörs-tv. Lcd-paneler har traditionellt sett haft besvär med heta och döda pixlar. Det vill säga bildpunkter som inte slocknar alternativt inte lyser alls. Idag är inte detta ett stort problem men det kan vara värt att kontrollera pixelgarantin vid ett köp.

En plasmaskärm består av flera små kapslar fyllda med en xenon/neongas-blandning. Genom att skicka en stark ström genom dessa kapslar ger gasblandningen ifrån sig uv-ljus. Likt en traditionell tv använder plasmatekniken fosfor för färgsättningen. Uv-ljuset belyser röd, grön eller blå fosfor för att skapa olika färger. Tre stycken sådana fosforfält bygger upp en slutgiltig bildpunkt på skärmen. Genom att variera strömstyrkan kan varje pixel återge miljontals färger.

Plasmaskärmen har inte problem med bakgrundsbelysning då varje pixel så att säga lyser på eget bevåg. Detta gör att plasmatekniken kan ge en bild med hög kontrast, bra svärta med stor betrakningsvinkel och väldigt exakt färgåtergivning.

Livslängden på en plasmaskärm bestäms till stor del av hur länge den inkapslade gasen kan avge uv-strålning. Till syvende och sist beror detta på gasens halveringstid. Det går dessvärre inte att byta ut denna gas så när en plasma-tv börjar mattas av finns det i dagsläget ingen återvändo. Vid normalt tv-tittande kommer dock plasmaskärmen att hålla minst lika länge som en modern rör-tv.

Även om det är ovanligt så riskerar plasmaapparater som står och går länge på samma kanal att få stillastående områden, exempelvis kanalens logotype, inbrända i panelens fosfor. Denna problematik var vanligare med äldre generationens plasma men det kan vara värt att fråga försäljaren vad som gäller.

Det är digitala tv-sändningar som gäller. Allt fler tv-modeller har inbyggd digitalmottagning. Bor man i ett hus som har digital kabel-tv krymps dock utbudet för inbyggda boxar. Många förordar ändå en separat mottagare eftersom det är lättare att uppgradera denna än att uppgradera tv:n. Högupplösta sändningar kräver en separat hdtv-mottagare.

En faktor som är viktig är de anslutningar som finns på baksidan respektive på framsidan av tv:n. Videon, dvd-spelaren, spelkonsolen och digitalmottagaren har länge använt analoga komposit, s-video och scartkontakter för anslutning till tv. För bästa möjliga, analoga, bild rekommenderas annars en komponentvideoanslutning med "progressive scan".

I takt med att de digitala sändningarna, skärmarna och uppspelningsenheterna tar över mer och mer ökar dock intresserat av att inte bryta den digitala kedjan i överföringssteget. De digitala anslutningsmöjligheterna idag heter dvi och hdmi. Dvi härstammar från datorernas värld medan hdmi i princip är en digital scart som kan överföra båda ljud och bild. 

Hdmi i sig finns i olika versioner, där senare versioner (1.3, 1.3a) kan hantera mer informationsmängd än tidigare. I takt med att den datamängd som skall föras över från högupplösta videokällor blir detta av allt större vikt att kontrollera innan köp.

Om valet till slut hamnar på lcd eller plasma beror till stor del på det framtida användningsområdet, hur stor bild som efterfrågas, hur mycket man är redo att betala samt framför allt personliga preferenser. Helt enkelt, vilken bild man trivs med.

Det är lätt att bli förblindad av en stor skärm i butiken. Men den skall även smälta in i hemmet. Ett bra tips är således att måtta upp tv-ytan i förväg så man vet vad som väntar (samt att den får plats).

En hd-sändning har betydligt högre upplösning jämfört med dagens tv vilket gör att bilden blir naturligare och detaljnivån i bilden ökar.

Som konsument är försäljargument som kontrastförhållanden, ljusstyrkor och skärmupplösningar inte alltid helt uppenbart. Hur de olika tillverkarna kommer fram till sina siffror går också att diskutera. Säkrast är att endast jämföra exempelvis kontrastsiffror mellan skärmar från samma tillverkare. Man får också komma ihåg att det i slutändan ändå är du som ska titta på tv:n, förhoppningsvis i flera år. Det betyder att en bra bild är upp till betraktaren och det rekommenderas starkt att man med egna ögon tittar på sin nya tv innan man gör affär.