Gudfadern
GTA i maffiatappning
2006-05-08
Gudfadern är ett filmlicensspel, med alla originalskådespelare förutom Al Pacino, som bygger på upplägget från spelet Grand Theft Auto. Underhållande och snyggt med utmärkt ljud, tycker testarna.| Testkälla | Betyg | Kommentar |
|---|---|---|
| Player1 | 6/10 | "Det speltekniska solkar ner" |
| Reset | 7/10 | "En lyckad tolkning" |
| Super play | 8/10 | "Både kompetent och underhållande" |
| Ign | 7,9/10 | "Much of it is impressive" |
| Gamezone | 8/10 | "Not the true masterpiece it was meant to be" |
Vad tycker testarna?
Det är ingen av testarna som anser att spelet lyckats fånga filmens majestätiska passionerade drama och utmärkta skådespeleri. Vissa scener anses vara utmärkt återskapade men de flesta anses inte komma i närheten av originalet. Att Al Pacino inte gett sitt godkännande till att använda hans röst eller utseende i spelet, anses bidra till att sänka liknelsen till filmen. Historien från filmen används till stor del för huvuduppdragen, men att det saknas en del viktiga episoder och att vissa händelser gjorts om för att passa in i spelet, är det inte alla som gillar. Spelmässigt så drar alla testare paralleller till racingspelet GTA (Grand Theft Auto). I Gudfadern har däremot EA lyckats ordna till många av de tekniska bristerna som figurerat i genren och dessutom gjort vissa egna, uppskattade tillägg. Spelkontrollen får mestadels positiva omdömen även om den kan krångla i vapenläget. För det tekniska så får både grafik och ljud höga omdömen av alla testare förutom en.
Player1
"Det speltekniska solkar ner"
Enligt Player 1 känns Gudfadern mest som en nedbantad version av spelet GTA, som utspelar sig i femtiotalets New York. Trots maffiainfluenserna så känns inte spelet utmärkande på något sätt. Spelets utseende är lite tråkigt med mycket grått, men blir stundtals lite hemtrevligt. Kontrollerna upplevs som väldigt oprecisa och att fightas eller köra bil blir ofta fladdrigt och alltför invecklat. Det som är genomgående positivt är ljudet, där EA anses ha gjort ett bra jobb med tidsenlig musik, originalstycken från filmen och duktigt röstskådespeleri. Med undantag för de dåliga kontrollerna och fattig animering så är det enligt Player 1 ändå ett ganska bra spel.
Källa: Player 1 (SE), nr 2 2006
Reset
"En lyckad tolkning"
Reset tycker att EA har lyckats väldigt bra med att fånga den episka stämningen från filmerna. Musiken, designen och attityden känns helt rätt och är den stora behållningen. Sensmoralen från filmen läggs inte fram utan det antas att spelaren sett filmerna. Detsamma gäller historien, vissa scener från filmen återberättas men luckorna däremellan är det upp till spelaren att fylla i. Att spelets upplägg är i stil med True Crime och GTA känns mindre lyckat och känns alldeles för homogent mellan uppdragen. Det handlar om att ta sig från punkt a till b och döda någon, det enda som skiljer är att antalet fiender på vägen utökas i takt med att huvudkaraktären stiger i familjens grader. Bilarna som stjäls i transportsyfte är få i modellantal och 40-talets New York har inte en vidare bandesign för racing, men känns ändå rätt i sammanhanget. Något som bidrar till att göra titeln till ett trevligt äventyr är att kontrollen fungerar väldigt bra. Autosiktet och det okomplicerade rörelseschemat gör att man aldrig dör om man verkligen inte förtjänar det, skriver testaren.
Källa: Reset (SE), nr 13 2006
Super play
"Både kompetent och underhållande"
Ett GTA i gudfadernskal där tekniska missbildningar ansats bort, så beskriver Super play spelet. Upplägget är identiskt, det som skiljer är tid och plats samt att det i Gudfadern går att gå in i butiker och övertala innehavarna att dela med sig av sin profit. Actionbitarna känns också mycket stabilare och har en långt bättre kontroll. Men den dramatiska biten, där scener från filmerna återberättas kommer inte nära filmens passionerade dialog och sekvenser som skrivits enkom för spelet ger som mest en axelryckning som reaktion. De icke-spelbara karaktärerna känns dessutom ganska stela och tråkiga. Det är variationen i spelets olika uppdrag som står för den stora underhållningen. Testaren skriver att de växlar mellan smyguppdrag och biljakter till smärre krigsscenarion. Dessutom så är spelet tekniskt välgjort med snygg grafik och läckra effekter och ett ljud som är väldigt stämningsfullt.
Källa: Super play (SE), mars 2006
Ign
"Much of it is impressive"
När det gäller att återge det som sker i filmen så är spelet Gudfadern lite av en besvikelse, skriver Ign. Historien återskapar inte på något sätt allt det som gjorde filmen till en succé och det faktum att Al Pacinos karaktär varken har hans utseende eller röst är ett stort minus. Att vissa delar från filmen också är utelämnade gör att historien inte heller känns komplett. Det är ändå ett hyfsat försök där vissa scener faktiskt är riktigt välgjorda. GTA-upplägget med sidouppdrag parallellt med den linjära historien gör spelet till ett fritt maffiaäventyr. De nya momenten som att kunna ta över andra familjer och butiker, är inslag som är klart underhållande och beroendeframkallande. Respektsystemet som styr hur icke-spelbara karaktärer beter sig gentemot spelaren är också nytt i genren och fungerar utmärkt. Motståndarnas AI är enkel till en början men allt eftersom så skärps den till och senare i spelet blir fienderna riktigt sluga. Kontrollerna anses vara bra och fightingsystemet är enkelt. Att EA avsiktligt inte valt att berätta om alla attacker gör fightandet kul då spelaren själv får upptäcka nya sätt att ta kål på sina motståndare. Skjutandet däremot fungerar inte alltid bra, på avstånd rullar det på problemfritt men när man kommer alltför nära kan det bli problematiskt, speciellt då man inte alltid lyckas lirka upp sitt vapen i tid. Gudfadern är inte ett perfekt spel, men ett mycket bra sådant som dessutom tillför mycket nytt i genren baserad på laglöshet i öppen stadsmiljö.
Källa: Till Ign (US)
Gamezone
"Not the true masterpiece it was meant to be"
Gudfadern är ett spel med välgjorda omgivningar som känns lika autentiska som de är vackra, skriver Gamezone. Vissa effekter är riktigt läckra och de stora karaktärerna från filmen är utmärkt återskapade. Ljudet är utmärkt då de flesta har originalrösterna och en mycket väl skriven dialog. Att folket på gatan dessutom tilltalar spelaren olika beroende på rank är en rolig extra detalj. Det enda som känns lite overkligt är den fysik som 40-tals fordonen utrustats med, köregenskaperna känns alldeles för overkliga och passar inte in. Att slåss med nävarna fungerar bra med den analoga kontrollen. Slagsmålen är dessutom varierande och gör ett visuellt intryck. Vapenfighterna fungerar men inte lika bra, autosiktet tenderar att ställa in sig på de fiender som befinner sig längst bort vilket ofta resulterar i att de som är närmare har ihjäl en. Med det fria läget undkommer man detta, men det är å andra sidan svårare att bemästra. Att huvuduppdragen består av sekvenser från filmen som ibland modifierats kommer att göra filmens fans något förargade trots att de är klart underhållande och fungerar enligt testaren väldigt bra i spelet.
Källa: Till Gamezone (US)
Cirkapris: 480 kronor
Produktfakta: En bagare blir brutalt avrättad i maffia-epokens New York framför sin fru och son. Den upprivne sonen uppmanas av don Corleone att spara på sin frustration då han kommer att få sin hämnd en dag. Flera år senare blir sonen upptagen i familjen Corleone och det är honom man spelar. Genom att utföra olika uppdrag på familjens vägnar så gäller det att kliva uppåt i rang och tillskaffa sig den respekt och status som krävs för att själv bli Don. Spelet baserar sig till stora delar på Coppolas film och flera sekvenser återspelas i spelet. Titeln är utvecklad och utgiven av Electronic Arts och finns i skrivandets stund tillgänglig för Xbox, Xbox 360, PS2, PC och PSP. Det är ett spel i tredje person för en spelare med rekommenderad minimiålder på 18 år. Enligt testarna håller det för spel i 15-30 timmar beroende på hur mycket som väljs att utforskas. För att spela på PC krävs ett system med Windows 2000/XP, processor på minst 1,4 ghz, 256 mb ram, 5 gb hårddiskutrymme och 64 mb grafik.