Vad tycker testarna?
Testarna har en slags skräckblandad förtjusning till Morgan Roadster. Bilmodellen har trots sitt motorbyte i allra högsta grad bibehållit den gamla hederliga Morgankänslan, med allt vad det innebär för väghållningen. Att bilen är speciell att framföra kan inte nog understyrkas, men testarna menar att så fort vägen är allt annat än spikrak får föraren verkligen jobba för brödfödan.
Top Gear:
“A smooth and easy drive”
Top Gear tycker det är imponerande att Morgan presenterar någonting nytt i förhållande till det strikta koncept som företaget genom alla tider hållit fast vid. Testaren menar att enbart bilens specifikationer skvallrar om att Roadster borde bjuda på en riktigt häftigt åktur, då motorn är väldigt stark i förhållande till bilens nätta vikt. Testaren upptäcker dock ganska snabbt att trots att bilen har ny motor är inte de gamla traditionerna helt bortglömda. Såväl styrningen som retroinredningen känns igen. De hårda sätena och pedalplaceringen gör att Roadstern verkligen andas Morgan. Bilens chassi återger alla skarvar i vägen på ett ganska brutalt sätt och testaren menar att bilen har en egen identitet som stjäl ganska mycket körkontroll. På det stora hela bjuder dock Morgan Roadster på en ganska trevlig åktur och testaren anser att den nya motorn på intet sätt tar bort tjusningen.
Källa:
Till TopGears hemsidaAuto Motor & Sport, nr 24 2004
Autocar, nov 2004
Teknikens värld, nr 3 2005
EVO, nov 2004
Auto Motor & Sport:
”Önskedröm eller mardröm är upp till dig”
Auto Motor & Sport jämför motorbytet på Morgan Roadster med en hjärttransplantation, en lyckad sådan. Att Fordmotorn bara har 226 hk till förfogande spelar mindre roll, då totalvikten på bilen reducerats. Bilen bedöms vara klart lättsladdad och testaren skriver att det gäller att smyga med gasen för att undvika plågsamma starter. Detta är någonting man vänjer sig vid och efter ett tag går det att för fullt utnyttja bilens fartresurser. Växellådan möter machoimagen perfekt, även om växelknoppen beskrivs som fjantig, tillvalet ”Le Mans” för en dryg tusenlapp rekommenderas. Testaren anser att bilen trots sitt gamla utseende passar utmärkt på en racingbana. Detta då bilen kommer till sin absoluta rätt då underlaget är absolut plant. Skall bilen framföras på gropiga svenska vägar blir det med ens mycket skakigare. Det viktigaste är dock Morgankänslan som fortfarande är starkt närvarande, på gott och ont. Avslutningsvis slår testaren fast att ingen bil är som en Morgan samt att frihetskänslan i förarsätet verkligen är på topp.
Källa:
Autocar:
“Too expensive to justify”
 |
Autocar konstaterar att det inte är speciellt enkelt att på utsidan se någon betydande skillnad på årets Roadster och de modeller som följde innan. Detta är också lite av meningen med Morganbilarna som bär på en stor nypa tradition. Den nya motorn erbjuder mycket pulver under huven, testaren är dock besviken på att bilens bromsar inte har genomgått samma generationsväxling. En stoppsträcka på drygt 61 meter från 110 km/h är ingenting som imponerar. I högre hastigheter ger bilen en instabil känsla, faktum är att det inte finns någon hastighet där bilen känns riktigt bekväm. På släta vägar är dock bilen tidvis riktigt trevlig att köra och den mindre motorn bidrar till förbättrad balans jämfört med föregångaren. Bilen anses väldigt tungstyrd och det kan vara riktigt jobbigt att köra bilen på kurvig väg. Testaren menar att Morgan Roadster med sin respektabla prislapp borde få svårt att klara konkurrensen från modernare sportbilar men konstaterar samtidigt att en Morganköpare förmodligen inte vill ha någon annan modell. På det hela taget har dock testaren svårt att se tjusningen.
Källa:
Teknikens värld:
“En stor portion äventyrskänsla”
Teknikens Värld var på förhand inte speciellt imponerade av Morgan Roadster. Väl i sittbrunnen är det annat ljud i visslan. Man sitter visserligen trångt och något bagageutrymme är inte att tala om. Utseendemässigt beskrivs bilen som en klassisk Morgan, att en kaross överlever så länge får betecknas som högst ovanligt i bilbranschen. Den nya motorn beskrivs som starkare, lättare och kompaktare än föregångsalternativet. En fördel med den nya motorn är att man har kunnat placera den längre bak under huven vilket gör att den totala viktfördelningen har förbättrats. Testaren uppmärksammar att bilen saknar elektroniska hjälpmedel och att det således är upp till föraren att styra bilen. Bilen tenderar att stegras när plattan går mot mattan och testaren tar till ordalag som ”övermotoriserad” för att beskriva händelseförloppet. Interiören växlar från läckert handgjord till riktigt ful och tråkig, ratten exempelvis jämförs med någonting hämtat från en Ford Scorpio 1986. Körupplevelsen jämförs med berg-och-dalbanor även i lägre hastigheter då styrningen beskrivs vara något av det konstigaste testaren har stött på. Avsaknaden av servostyrning är märkbar och precisionsplacering i kurvor blir problematisk. Testaren upplever ändå att det finns en underliggande stabilitet mitt i all turbulens och konstaterar att ingen annan bil är så belönande att anlända i som en gammal hederlig Morgan Roadster, även om den nu råkar vara utrustad med en ny motor.
Källa:
EVO:
"A worthy successor"
EVO upplyser om att Morgan faktiskt har haft ett produktut-vecklingsspår som tagit nya grepp om gamla klassiker från företaget. Ett sådant exempel är den uppdaterade Roadstern. Att företaget valt att gå ifrån den klassiska V8:an till förmån för en ny V6:a kan sticka i ögonen på somliga men testaren finner att den nya motorn i stort sett erbjuder samma egenskaper och känsla fast med modernare snitt. Med tanke på bilens vikt menar testaren att en V6:a räcker till gott och väl. Motorljudet kommer inte heller att lämna någon besviken då V6:an rent ljudmässigt bedöms vara betydligt bättre matchad till bilen i övrigt. Utseendemässigt är dock bilen snarlik sitt original, detta då man inte behövt göra några större ombyggnationer för själva motorbytet. Även om lite vridmoment gått förlorat så upplevs bilen som mycket stark och pigg. Bilen har dock sina egenheter, som man på bana med glädje kan utforska, samtidigt som man vid normal trafik måste ha en hel del uppsyn och koncentration riktat mot bilens reaktioner på vägarnas ojämnheter. Avslutningsvis slår testaren fast att detta är en del av det som gör att bilen behåller den klassiska Morgankänslan.
Källa: